Jag blir så ledsen när jag läser det som jag var tvungen att läsa i Husis, på insändarspalt, idag. Det var nämligen så att en 9-årig spelglad fotbollsgrabb hade fått slita bänk under hela Helsinki Cup. Vad är det för tränare som tycker att det är viktigare att ett gäng små killar har idrottsliga framgångar framom att de har roligt??? Jag blir så förbannad när jag hör dylikt. Jag vet också att denna sortens personliga ambitioner, dess bättre, inte är i majoritet bland alla de barn- och juniortränare som, på ett föredömligt sätt, ställer sin fritid till förfogande. Därför är det ytterst sorligt att det är den här sortens uppträdande som får uppmärksamhet.

Jag förstår verkligen det medlidande en förälder känner med ett besviket barn. Det var ju meningen att det skulle vara roligt att röra på sig. Vi vet alla att det är av avgörande betydelse för vår (läs: hela vår befolknings) framtida hälsa att vi lär upp barn och unga att de måste motionera för att må bra. Helsinki Cup och andra evenemang är ypperliga sporrar för att så skall ske. Det skall organisatörer och sponsorer ha ett stort tack för. Att vissa tränare, hur få de än må vara till antalet, låter sina personliga vinstbegär överskugga turneringens syfte är förkastligt. 

På grund av detta hoppas jag att organisatörer, tränare och föräldrar tillsammans arbetar för att få bort denna form av beteende. Det sätter nämligen hela idrottsväsendet i dålig dager.

Blogg-U-Later