Ja, hör ni. Som jag sågade Rysslands bidrag i mitt förra inlägg – och så går de och vinner! Jag får väl bara konstatera att jag inte har samma smak som resten av Europa - eller, om sanningen skall fram, som Balkanhalvön. Borde man nu äntligen göra något åt röstningsförfarandet? Jag har några konkreta ändringssförslag. För det första. De grundande medlemmarna av ESC har ju, som bekant, stående inbjudan till finalen utan att behöva vara med i semifinalen. Det här är varken till deras eller vår fördel. För deras del betyder det mindre synlighet, vilket medför sämre möjlighet till placering i finalen. Ju mer man hör en låt ju bättre fastnar den. Semifinalen fungerar ju också som något av ett filtreringssystem där de värsta grodorna fastnar. Härav framstår ett halvdåligt bidrag i verkligt dålig dager ifall standarden i övrigt är någorlunda hög. Det här skedde i lördags för alla seedade bidrag, utom för värdlandets eget bidrag som, i mitt tycke, var helt OK. Det blir ju pinsamt för alla parter om grundarna tar hem jumboplatserna och endå nästa år automatiskt igen står som färdiga finalister.

Gå tillbaks till det gamla hederliga jury-systemet, eller fixa ett 50/50 system åtminstone. Då bibehåller man ju i allafall möjligheten att håva in fyrk till organisationen. Jag står inte ut med att varje år höra samma visa: ”…and Cyprus 12 points. And this concludes the televote of the Greek Jury…”   

I lördags var jag hela dagen på Stafettkarnevalen – årgång 48. Det var andra gången jag fungerade som växlingskontrollant på evenmanget ifråga. Ifjol var jag lite förhindrad på grund av nyuppskuret kejsarsnitt Destu ivrigare tog jag itu med uppgiften detta år. Jag har själv sprungit 9 gånger för diverse Åländska skolor med hyggligt resultat dessutom. Alltid final men dess värre aldrig någon medalj. Jag känner otroligt starkt för de här tävlingarna. Det går inte ett år utan att jag med tårfyllda ögon tittar på TV-sammandraget, lyssnar på radion, läser tidningens rapportering eller följer med på ort och ställe. Inte heller i år förblev mina ögon torra. När Ålands lyceum kammade hem guldet på tjejernas 4 x 100 m så måste jag skärpa mig för att inte bröla i högan sky. Med gåshud, röd näsa och en tår i ögonvrån gick jag tillbaks till min uppgift som växlings-kontrollant och försökte se alvarlig ut.

Vad jag hoppas att mina flickor skall intressera sig för det här också. Då får jag ännu en orsak att följa med detta massiva evenemang som hade samlat hela 10 700 starter detta år. Helt otroligt. Och det är ju inte bara eliten som är på plats. Själv var jag otroligt imponerad av Mosebacke skola från Närpes som ställde upp med 5!!! lag på 12 x 80 m mixed. Det betyder inalles 60 lågstadieungar från samma skola. Närpes är ju ingen jättestad precis så man undrar ju om det blev några ungar kvar i byn över huvudtaget.

Blogg-U-later