Jaa, hör ni. Nu är frågan ställd. Vem vinner och vem vill jag att vinner? enda sedan den dagen jag satte bo utanför Åland har jag stenhårt hållit på TPS – må detta erkännande sänka mina poäng bland mina trogna läsare eller ej – men nu har tiden kommit då jag på alvar behöver ompröva mina preferenser. Även om jag är född på Åland så är det blod som strömmar genom mina ådror tämligen Esboensiskt. Jag brukar skoja, med de Esbo-bor som bråkar med mig för det faktum att jag är från Åland, genom att fråga dem hur många som i denna samlade skara som kan lägga fram bevis på att båda deras föräldrar är hemmahörande från Esbo. Jag brukar bli ganska ensam kvar i denna skara. Min mor växte upp i Mattby (idag skulle det ha kallats Olars) medan min far bodde i Nokkala. De valde att, i unga år, flytta till Åland i arbetets tecken. Med deras förstfödde i bagaget (min äldsta bror) hade de tänkt sig att stanna högst fem år. Där är de ännu – ca 45 år senare

Men tillbaks till min prioritering i valet Kärpät versus Blues. Min man är från Uleåborg (fast faktiskt född i Esbo – ha ha) och därmed anhängare av Hermelinerna. Vi har alltid varit lojala mot varandra i det här avseendet, det vill säga man stöder den man stöder och i mån av möjlighet stöder vi varandras lag. Har inte varit några problem egentligen den senaste tiden i och med att Tepsi och Kärpät inte har drabbat samman i mera alvarliga duster.

Mitt intresse för ishockey har i och för sig svalnat avsevärt den senaste tiden. Jag tror mig minnas att den senaste match jag bevittnade var strax innan Mys födsel då TPS gästade Blues arena. Jag hade redan gått över tiden och jag gjorde i stort sätt vad som helst för att sätta igång födseln. Således beslöt vi oss för att gå på hockey – min man och jag. Just mer spännande kan inte en match bli vare sig för spelare eller åskådare och särskilt inte för de personer som hade bänkat sig bredvid denna hög-gravida Tepsi-anhängare. Matchen avgjordes nämligen i förlängning, till Åbos favör, 5 sekunder före man hade för avsikt att blåsa av det hela. Jag tjöt och hoppade av eufori medan övriga i min omedelbar närvaro skräckslagna stirrade på min osannolikt stora lekamen i hopp om att denna inte skulle till att tudela sig inför deras ögon.
Men som sagt, tiden har gått och mitt liv har förändrats avsevärt sedan den tiden. I själen är och förblir jag säkerligen alltid TPS trogen – jag bodde trots allt 9 år av mitt liv i staden i fråga.

Men svaret på rubriken på detta inlägg får nog bli, min mans preferenser till trots, Esbo Blues. De har gett nytt liv till hockeyligan och de är verkligen värda en plats i finalen. Sannerligen, efter deras fenomenala resning mot Jokerit i Seminfinalerna. De förlorade visserligen första finalmatchen i Raksila (Uleåborg) men jag är verkligen inte färdig att ge upp tron på deras fenomenalitet ännu. Så frågan kvarstår: Kärpät eller Blues?