Dagens dilemma blir onekligen valet mellan en Runebergare och en fastlagsbulle (som svenskarna av någon outgrundlig anledning kallar ”semla”). Tycker mig ha läst någonstans att denna problemställning uppstår sissådär en gång per sekel – så sjutton vet om man inte skulle stöda konditorbranschen och peta i sig bägge. Punschen behöver man inte ge avkall på vare sig man väljer det ena eller det andra. Dock sålunda att det bör intas en talrik ärtsoppa ifall drycken skall bli legitim i sällskap med fastlagsbullen. Vad beträffar Runebergstårtan är det bara att ösa på. Däremot får man ge avkall på glaset och istället suga upp drycken ur själva bakverket. Och eftersom tillverkningen av Sveriges ädlaste av alla ädla drycker Flaggpunschen numera tillverkas i Åbo så blir det ju liksom dubbelt så kuligt att ta sig en liten gyllene efter dagens pulk-åkning.

Men hör ni – lite alvar mellan bakelserna. Jag måste nog säga att jag har sympati för Kemijärviborna. 2000 personer riskerar att förlora sina arbeten. Effekten vore ungefär den samma på Åland om man skulle lägga ner Viking Line. Betänk det! Den lilla människan står maktlös inför företagsflykten. Och statens dilemma är givetvis att de varken kan eller får påverka Stora Ensos beslut att lägga ner massafabriken. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Staten skall inte vara storägare i finska börsbolag. Risken för att konfliktsituationer uppstår är alldeles för stor. Vem minns inte Fortums optionsprogram? Själv är jag irriterad över Finnairs beslut att dra in ett antal inrikesflyg. Och nu senast alltså Stora Enso.

Häromdagen skrev jag om stödprogram för avdankade idrottsstjärnor. Med anledning av att Pentti Matikainen fick sparken från IFK finner jag mig nödgad att även erbjuda gamla hockeytränare en plats i terapigrupperna. Ta en Runebergstårta Pentti – Det tänker jag göra!